8:46 p.m. - 2009-11-12
Stum sitter guden - Anna Jansson
Janssons debutroman. På sista sidan kom jag på att jag faktiskt läst den förut. Hade ingen aning om det. Hade heller ingen aning om att det var just Anna Jansson som skrivit den. Har för mig att jag förra gången tyckte den var bra. Riktigt bra. Det gjorde jag inte nu. Upplevde den som virrig, utan stringens. Kanske för att jag läst senare böcker om huvudpersonen och därigenom förväntade mig en annan ram?
Nåväl, dålig var den väl inte direkt - även om både "Främmande fågel" och "Pojke försvunnen" är i en helt annan klass.
Det är som vanligt Maria Wern, polisassistenten, som är huvudperson. Hon går på känsla och är nästan äckligt duktig på sitt jobb. En sådan där huvudperson som man lätt skulle kunna avsky. Men, så visar det sig att hon har trassel hemma, en outhärdlig svärmor, blir förd bakom ljuset av sin väninna. Hennes största mardröm besannas, dottern blir kidnappad och plötsligt är hon faktiskt en riktigt human och sympatisk huvudperson. Väl beskriven. Trots den ganska så knepiga och utstuderade historian med en mördare som är fast i asatron och helt klart har psykiatrisk åkomma gör det boken ovanligt trovärdig för en deckare. Näe, den är inte världsbäst men också långt ifrån världssämst.
Läst 091112
Tillbaka till första sidan
